Eftersom jag har fått frågan av Sajberlena så kommer här en sann, liten anekdot om hur jag blev utslängd av Scientologerna.

Detta hände för lääänge sedan.

Som så många andra unga människor så försökte jag söka någon slags mening med livet, att liksom ha någon plattform att utgå ifrån. Jag skulle kunna beskriva det som att jag under flera år samlade på erfarenheter. Jag hade varit punkare och umgåtts enbart med musiker och därmed lekt rock’n roll under en period, försökt mig på preppy-looken med loafers, page, lammullströjor och seriösa studier, jag hade umgåtts med knarkare och snattare, jag hade umgåtts med folk som pluggade mycket och långa, svåra utbildningar, jag försökte att bli blasé eftersom det verkade så världsvant, jag hade bott både i England och Frankrike för att vara med om nya saker. Allt utan att hitta något som riktigt slog an en sträng inuti mig. Efter ett tag tänkte jag att det kanske var religion som var min grej? Jag skulle nog försöka bli troende av något slag! De som tror verkar ju så harmoniska och inte alls så rastlösa som jag själv kände mig. Jo, det lät bra. Jag skulle börja tro på något. Nu jäsiken skulle jag hitta harmoni, minsann! Men vilken religion skulle jag ta? Jag gick till biblioteket och lånade en bok om varje religion jag kunde hitta och så gick jag hem och började läsa på.

Ungefär i den perioden i mitt liv så blev jag haffad av en kille på stan som började prata lite diffust med mig om att må bra, att ha en väg att följa i livet, hur viktigt det är att tro och jag som precis hade bestämt mig för att välja den banan blev glatt överraskad över hur lätt det var att hitta någon som ville ha mig? Vi småpratade lite, han hörde hur intresserad jag lät och undrade om jag inte ville följa med till deras lokal. Eftersom jag egentligen inte hade något annat för mig så sa jag ja till det.

Då först sa han att det handlade om scientologerna. Jaha, okej, tänkte jag. Det handlar väl fortfarande om att hitta en mening i livet, så jag hakade glatt på.

När vi kom till deras lokal så blev jag satt vid ett bord för att fylla i en hel hög med kryssfrågor av typen ”Om någon hotar att döda ditt barn skulle du då: A. Bli rasande B: Döda personen C. Börja fika D. …” osv. osv. osv. Ni förstår typen av frågor? Och många var det. Jättemånga! Jag satt och svarade på frågor länge. (En timme? Två timmar?) Men jag tänkte positivt att det var ju bra att de är noggranna och att jag blir granskad ingående innan jag kan gå med. Jag vill ju inte gå med i något som är lite slappt och som tar in vilka loosers som helst, liksom.

När jag hade svarat klart så kom det någon slags Överkucku som skulle ”rätta” mina frågor medan en av deras medlemmar satt ner med mig för samtala lite …

Hon som samtalade med mig försökte sälja in scientologerna med alla smöriga ord hon kände till men eftersom jag (redan då?) var en misstänksam och cynisk men inte minst en galet nyfiken jäkel så lyssnade jag uppmärksamt och påtalade – ganska rättframt kan jag väl så här i efterskott erkänna – när hon sa emot sig själv. Det gladde henne inte. Hon sa ex. att som scientolog så var familjen det viktigaste hon hade, hon själv var gift och hade ett litet barn hemma, familj är viktigt … prat, prat, prat, prat, prat, prat … och hon som mår så himla bra hos scientologerna spenderar minsann alla dagar, hela dagarna, hos scientologerna.

Vänta, va?!

Jag frågade genast hur hon som tyckte att familjen var det viktigaste hon hade kunde spendera alla dagar hemifrån sin man och sitt barn. Det hade hon inget svar på. Såna frågor gjorde henne illa till mods, såg jag.

Hon ledsnade efter ett tag på mina näbbiga inhopp och avbrytningar och gick och hämtade någon med högre rang som skulle kunna trycka till mig så jag slutade vara så ifrågasättande. Det var nämligen inte bra. Man skulle lyssna och ta in det de sa. Bara!

Kvinnan med den högre befattningen talade om för mig ganska tydligt att man, faktiskt, inte får, bör eller ska fråga så himla mycket och detaljerat. På mina motfrågor om det, ifall de hade hemlisar som behövde döljas eller så?! fick jag svaret att … harkel, host … Nämen, oj! Här kommer ju Chefsöverkuckun med svaret på ditt diagnostiska prov!

Chefsöverkuckun såg förvånat på mig och sa lite prövande:

- Men du verkar ju må bra?

- Ja? svarade jag på det självklara påståendet.

Jag såg hur de bytte blickar med varandra och sedan byttes strategin.

- Du som mår så bra vill väl gärna hjälpa andra att må bra?

- Nej, verkligen inte!

- Va?!? (Nu höll då på att trilla omkull på stolarna av förvåning) Varför inte?

- För att jag har lagt ner mycket energi och möda och tid på mig själv för att må så här och jag har ingen som helst lust att ge min energi till andra tomtar som inte har någon egen energi. Jag tycker att jag själv är alldeles för viktig för det! Jag har varken tid, lust eller framför allt utbildning för att göra något sådant.

Nu bytte de blickar igen …

Sedan kom det:

- Du har nog inte så mycket att hämta här. Man måste vara lite mer öppen än vad du är och ta in utan att ifrågasätta på det sätt som du gör. Vi vill att man ska vara lite mer fri och benägen att lyssna på andra för ibland finns det inga direkta svar att få. Man måste känna också. Man ska vara lite mer fri i tanken. Vi tycker nog att det är bäst om du går härifrån.

Och så reste de sig och liksom avslutade det hela.

Så det var bara att moloket gå därifrån utan att ens Scientologerna vill ha mig som medlem.

Sektlika som de är.

Jag kände ganska omedelbart en liten stolthet i mig över att blivit utkastad av Scientologerna och kände mig inte så lite nöjd över att jag tycker det är viktigt att stå upp för mig själv.

Framför allt ville jag inte bli medlem i en förening vars hela idé var ihålig. Jag gillar gedigna idéer som tål att ifrågasättas och som håller tätt fast jag undrar och undrar och undrar. Jag har svårt att ta till mig saker som inte är hela, liksom …

(Funderar fortfarande om det är något att ha på min CV, jag menar, visar det att jag är en stark person eller visar det att jag är en helt omöjlig person …??)

 

Ullis

18 augusti 2010 07:22

Hej!
Va kul, jag blir så glad när du är nöjd! Och att andra berömmer också.. :)
Det är helt ok att du sprider vidare vart armbandet kommer ifrån, det är bara kul!
Välkommen åter ;)
Ha det gott!

http://http:/7ullispyssel.bloggplatsen.se

 

Vivi

18 augusti 2010 09:47

Ha ha ha ...gud vad härligt! Bra jobbat ;)

Fast jag måste erkänna att scientologerna har en bra sak... de har ett avvänjningprogram för drogmissbrukar som fungerar väldigt bra ...
ett litet problem dock.. nästan alla som blir drogfri blir ju naturligtvis medlemmar istället. :P

http://www.missvivis.se

riesling

18 augusti 2010 09:53

Pest eller kolera ...???!?

 

Xecute

18 augusti 2010 10:12

You go girl! Det är fitta i dig! ;-)))
om deras behandlingshem - de är bra men det finns andra lika bra, vilken tur va! :-p

http://xecute.bloggplatsen.se

riesling

18 augusti 2010 10:37

Tackar! *flinar*

 

Jessica

18 augusti 2010 12:00

De har bevakat mig dygnet runt sedan 1995. Telefonen är avlyssnad. De avbryter samtalet om jag pratar om dem och låser muspekaren om jag bloggar dumt, så att jag måste trycka ctrl+alt+del och logga ut. Händer ibland flera gånger om dagen.

http://jopy.bloggplatsen.se

riesling

18 augusti 2010 13:57

Där hör jag!

 

Ewa

18 augusti 2010 13:40

Du ska vara stolt över att ha blivit utslängd från scientologerna! Varför skulle man vilja passa in hos såna?

Hur kan man vara "fri i tanken" och samtidigt "lyssna utan att ifrågasätta"??

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

riesling

18 augusti 2010 13:58

Nä, det var väl inte riktigt mig de var ute efter, kanske ... :-D

 

Vickan

18 augusti 2010 13:41

Fy fan vad du är härlig tjejen! Jag skrattar så jag håller på att dö när jag läser dina inlägg. Vilken tur att jag fann dig här ute. Du förgyller min vardag./kram Vickan

http://annehlie.bloggplatsen.se

riesling

18 augusti 2010 13:59

Se där, kul att du gillar mig! Tackar!

 

Sajberlena

18 augusti 2010 15:36

Haha, varför anade jag nästan något sådant...? ;) Snyggt jobbat! :D

http://sajberlena.bloggplatsen.se

riesling

18 augusti 2010 21:49

Jag är inte , har aldrig varit och kommer aldrig att bli, någon ljuv, snäll, tillbakadragen, finstämd eller artig människa!
Jag är - på gott och ont - lite mer av en rak, ärlig, tydlig, jävlig och obekväm sort. Jag kräver viss tillvänjning men sedan kan man å andra sidan uppskatta min trogenhet och lojalitet som jag har gentemot de som verkar vilja mig väl :-)

 

Viktoria

19 augusti 2010 12:50

Jag tycker dina egenskaper bara är på gott!

http://vickileh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...