Joråsåatte …

Jag fick i helgen höra att jag är ”fett ägig”. Vilket dessutom var sagt med mycket beundran i rösten. Av en nioåring.

Ba’ så ni vet, asså!

Min nioåriga son har en klasskompis som sov över hos oss i helgen och därmed åt både middag, frukost och lunch hos oss.

Jag hörde hur han vid ett tillfälle sa till min son:

- Din mamma är ”fett ägig” på att laga mat.

Fett ägig?!???? kände jag. Ägig?! Att äga någon, säger mina barn när de spelar spel. Det betyder ju alltså att man är bra på något? Fett betyder väl typ, mycket? Alltså ”mycket bra” på att laga mat? Tjoho! Jag kunde tyda och det blev något bra av det!!

Det berömmet jämnar dessutom ut sig ganska rejält av att min 15-åriga dotter är som mest hormonstinn just nu och humöret går både upp och ner. Mest ner. Jätteplötsligt!

Häromkvällen sa jag till henne att hon var tvungen att vara hemma nio på kvällen. Hon höll inte med mig om det och några minuter senare så hör jag henne skrika med tårarna sprutande från ögonen à la Lille Skutt:

- Du vill egentligen att jag ska vara död! och så rusade hon in i sitt rum och smällde igen dörren.

Va …????????????

Vänta, VA!?!?!??!!????!!

Hur gick den översättningen till? Hemma nio = jag vill att du dör?? Vad har jag missat???!?

Jag säger precis som min nioårige son kommer och viskar till mig ibland:

- Mamma, hur länge ska hon vara tonåring …?

Fasen, tiden går i livet och plötsligt har det dundrat förbi en vecka eller två igen. Det händer grejjer!

Vi flyttar på jobbet och det har av naturliga skäl varit en del stök kring det. Jag som dels har jobbat (alldeles för?) många år på samma arbetsplats har samlat på mig saker, dels så tillhör jag den där osäkra, gamla, teknikfientliga stenåldersbefolkningen som gillar att ta en papperskopia att ha som backup eftersom jag inte begriper mig på teknik. Den känns så nyckfull och som om den plötsligt ska tappa bort mina dokument.

Med andra ord fanns det skåpvis och hyllmetrar med pärmar och mappar och dokumentsamlare som innehöll saker jag inte ens kom ihåg att jag har vetat. (Vilket nästan fick mig att spara vidare på det eftersom jag helt uppenbart behövde det …?) Men jag tog hänsyn till mina begränsningar, nödvändigheten av materialet i mitt dagliga jobb, internet med google och allt annat liknande samt frekvensen med vilken jag läser och bläddrar i materialet och det hela slutade med att jag numera får plats i ett skåp. Ett enda!! S å  j ä k l a  s k ö n t !

Dessutom flyttar vi från lokaler som ligger i ett industriområde som på kvällar, nätter och helger håller på med mycket bakluckeförsäljning av precis allt som finns här i världen. Ett område som är ett Mecka för människor med en faiblesse för lastbilar och långtradare då det kryllar av dem. Det ligger en Thaikiosk i området och så finns det en liten (ganska usel om man ska vara ärlig) lunchrestaurang, i övrigt så hänvisas vi till medhavda lunchboxar.

Nu ska vi sitta i ett stort centrum där det kryllar av affärer och restauranger. Jag kan välja på i stort sett vad jag är sugen på just för dagen till lunch och kan varva med lunchlådor när jag känner mig fattig. Jag känner hur det liksom pirrar i mig och rycker i min plånboksarm och jag kan knappt bärga mig tills vi kommer dit så jag kan börja drälla runt på reor under mina luncher …

Jamen, eller hur?

Igår på jobbet så kom min nya jobbdator. IT-killen kom med en liten vagn dragande med kartongerna med min nya laptop, dockningsstation, den vadderade väskan och hela nystanet av sladdar. Jag är inte det minsta intresserad av att montera ihop elektronik så jag reste mig artigt från min stol och sa att han skulle köra hårt. Installera på, bara, uppmuntrade jag honom.

Han installerade och monterade, satt ihop sladdar och drog bort andra och det som under en period såg ut som en IT-support på mitt skrivbord blev jättefint ett vanligt tråkskrivbord igen med trista papper på.

Han bad mig logga in med mina uppgifter så han kunde pyssla till min mejl och andra personliga inställningar. Funkade skitbra!

Sedan jobbade jag så det rök om det resten av dagen.

Idag när jag kom till jobbet och dockade in min dator så tryckte jag in mina inloggningsuppgifter och datorn surrade snällt igång. Däremot så vägrade den att ta kontakt med servern. Det kom upp en blaffa där det stod något om att användarid:et inte kunde connect to server.

Eftersom jag är fullkomligt okunnig, ointresserad och otålig i största allmänhet när det gäller elektronik – den ska bara fungera! – blev jag lätt irriterad. Hade jag tyckt att det var intressant med att grotta i datorer och jobba med sladdar så hade jag jobbat på IT-avdelningen.

Jag tryckte febrilt på lite knappar och kände att mina tryckningar blev hårdare och hårdare. Att det ska vara så svårt att installera en ny dator så att det flyter på, liksom! Jag mumlade några väl valda ord om halvgjorda jobb och bristande intresse för andras situation.

Inget att kämpa med själv i alla fall eftersom jag inte fattar. Det kan lika gärna vara en grej i grejen som är trasig som att en inloggningsuppgift inte är registrerad så jag ringde lite irriterat till IT-avdelning och gav order om att de skulle komma. Det var dessutom bråttom, hotade jag.

En annan kille än den igår kom förbi och började smattra lite på tangentbordet. Nä, det var ju ingen kontakt med servern. Han petade på en sladd och jag hörde ett smättande ljud. Han tittade på mig som om jag var mindre begåvad (vilket han hade rätt att göra) och sa sedan lite förvånat: Nätkabeln var inte i.

Amen, vafa …!!! Så enkelt får det inte vara!!!! Det funkade ju igår! Och jag har minsann inte pillat på några sladdar eftersom det är det tråkigaste jag vet.

Någon mer än jag som har oknytt som går omkring på nätterna och drar ut sladdar och ställer till oreda …?!

Det roar mig att se vad olika människor har googlat på och sedan hamnat på min blogg.

Väldigt vanligt är sökbregreppet ”de olika intelligenserna” men även ”att flytta utomlands”.

Jätteofta är det sökbegreppet ”rödhåriga älskare” men även ”det är inte dig det är fel på, det är mig”.

Det där är saker jag vet att jag har skrivit om så det är inget konstigt.

Mera märkligt är det i så fall att följande sökbegrepp kommer upp: ”min sambo och hennes manlige bekant diskuterar hennes mens” och ”hon bröt benet i en stövel” …

Det får mig att fundera över vad jag skrivit om under det år som gått? Egentligen?! Hur full har jag dessutom varit …?!?