Jag fick lära mig ett nytt ord igår:

Tjejpanik.

Någon som vet vad det är? Det visste inte jag.

Jag satt med en av mina bästa arbetskamrater och pratade och så berättade han om något tillfälle när hans fru hade fått ”tjejpanik” och …

- Väntaväntavänta! hojtade jag. Vad är tjejpanik?

Det visade sig att han hade ett namn på det som jag inte ens visste att inte alla tjejer hade eller gjorde. Nämligen följande:

Ni vet när man ska gå iväg på något särskilt och har tänkt ha ett särskilt klädesplagg på sig. Ex. jag skulle på en middag för ett tag sedan. Jag hade en vag föreställning om att jag skulle ha en svart klänning så jag såg till att den var tvättad inför middagen. Skor som funkade till hade jag också tänkt ut.

Jag vet ju att jag är humörberoende när jag ska klä på mig (och jag vet att jag inte är ensam om det …) så det betyder att jag inte kan helt bestämmabestämma innan vad jag ska ha på mig för det beror på vilket humör jag är på den dagen. Kanske är jag trygg och snygg och kan ha vad som helst eller t.o.m en sopsäck och ändå vara snygg! Eller så är jag otrygg och tjock och vill inte ha åtsittande kläder som gör att det syns hur tjock jag är. Eller så är jag nedstämd och vill inte ha något annat än svarta kläder för då syns jag minst osv osv osv. Ni vet vad jag menar?

Men så kom dagen när det var middag och just den dagen var jag på ett ”osäkert humör”. Sådär när man känner sig så tjock som om rumpan blir kvar i hallen fast man gått in i rummet, sådär så att låren tar upp allt utrymme i hela soffan så att det inte får plats någon som helst annan bredvid mig, sådär så att överarmsfläsket bara skvätter omkring så fort jag rör på mig och bara daskar till alla runtomkring? Med en sådan känsla i kroppen så vill i alla fall inte jag ha den tighta svarta klänningen. Kanske skulle den strikta, mörkrosa klänningen passa istället så att jag satte på mig den – men nej, då passade ju inte skorna till! Och de strumpbyxorna jag hade tänkt ha var för tjocka/täta för den klänningen! Då måste jag se vad för strumpor jag har hemma, har jag andra skor? Annan klänning? Och så blir det ett himla provande av klänningar, skor, strumpor … Men gud, har jag någon bra väska att ha till?!?

Det är det som min kollega kallar tjejpanik.

 

Ewa

22 december 2010 14:32

Det går att säga kill-panik oxå eftersom jag är gift med en som är mer osäker på kläder än vad jag själv är. Eller gubb-panik eftersom han är 40+?

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

riesling

22 december 2010 15:25

Bra där!
Jag försökte implementera det begreppet till min arbetskamrat men han ville inte kännas vid det beteendet. Tack för att du säger att det är realitet! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...