Fasen, tiden går i livet och plötsligt har det dundrat förbi en vecka eller två igen. Det händer grejjer!

Vi flyttar på jobbet och det har av naturliga skäl varit en del stök kring det. Jag som dels har jobbat (alldeles för?) många år på samma arbetsplats har samlat på mig saker, dels så tillhör jag den där osäkra, gamla, teknikfientliga stenåldersbefolkningen som gillar att ta en papperskopia att ha som backup eftersom jag inte begriper mig på teknik. Den känns så nyckfull och som om den plötsligt ska tappa bort mina dokument.

Med andra ord fanns det skåpvis och hyllmetrar med pärmar och mappar och dokumentsamlare som innehöll saker jag inte ens kom ihåg att jag har vetat. (Vilket nästan fick mig att spara vidare på det eftersom jag helt uppenbart behövde det …?) Men jag tog hänsyn till mina begränsningar, nödvändigheten av materialet i mitt dagliga jobb, internet med google och allt annat liknande samt frekvensen med vilken jag läser och bläddrar i materialet och det hela slutade med att jag numera får plats i ett skåp. Ett enda!! S å  j ä k l a  s k ö n t !

Dessutom flyttar vi från lokaler som ligger i ett industriområde som på kvällar, nätter och helger håller på med mycket bakluckeförsäljning av precis allt som finns här i världen. Ett område som är ett Mecka för människor med en faiblesse för lastbilar och långtradare då det kryllar av dem. Det ligger en Thaikiosk i området och så finns det en liten (ganska usel om man ska vara ärlig) lunchrestaurang, i övrigt så hänvisas vi till medhavda lunchboxar.

Nu ska vi sitta i ett stort centrum där det kryllar av affärer och restauranger. Jag kan välja på i stort sett vad jag är sugen på just för dagen till lunch och kan varva med lunchlådor när jag känner mig fattig. Jag känner hur det liksom pirrar i mig och rycker i min plånboksarm och jag kan knappt bärga mig tills vi kommer dit så jag kan börja drälla runt på reor under mina luncher …