Jamen, eller hur?

Igår på jobbet så kom min nya jobbdator. IT-killen kom med en liten vagn dragande med kartongerna med min nya laptop, dockningsstation, den vadderade väskan och hela nystanet av sladdar. Jag är inte det minsta intresserad av att montera ihop elektronik så jag reste mig artigt från min stol och sa att han skulle köra hårt. Installera på, bara, uppmuntrade jag honom.

Han installerade och monterade, satt ihop sladdar och drog bort andra och det som under en period såg ut som en IT-support på mitt skrivbord blev jättefint ett vanligt tråkskrivbord igen med trista papper på.

Han bad mig logga in med mina uppgifter så han kunde pyssla till min mejl och andra personliga inställningar. Funkade skitbra!

Sedan jobbade jag så det rök om det resten av dagen.

Idag när jag kom till jobbet och dockade in min dator så tryckte jag in mina inloggningsuppgifter och datorn surrade snällt igång. Däremot så vägrade den att ta kontakt med servern. Det kom upp en blaffa där det stod något om att användarid:et inte kunde connect to server.

Eftersom jag är fullkomligt okunnig, ointresserad och otålig i största allmänhet när det gäller elektronik – den ska bara fungera! – blev jag lätt irriterad. Hade jag tyckt att det var intressant med att grotta i datorer och jobba med sladdar så hade jag jobbat på IT-avdelningen.

Jag tryckte febrilt på lite knappar och kände att mina tryckningar blev hårdare och hårdare. Att det ska vara så svårt att installera en ny dator så att det flyter på, liksom! Jag mumlade några väl valda ord om halvgjorda jobb och bristande intresse för andras situation.

Inget att kämpa med själv i alla fall eftersom jag inte fattar. Det kan lika gärna vara en grej i grejen som är trasig som att en inloggningsuppgift inte är registrerad så jag ringde lite irriterat till IT-avdelning och gav order om att de skulle komma. Det var dessutom bråttom, hotade jag.

En annan kille än den igår kom förbi och började smattra lite på tangentbordet. Nä, det var ju ingen kontakt med servern. Han petade på en sladd och jag hörde ett smättande ljud. Han tittade på mig som om jag var mindre begåvad (vilket han hade rätt att göra) och sa sedan lite förvånat: Nätkabeln var inte i.

Amen, vafa …!!! Så enkelt får det inte vara!!!! Det funkade ju igår! Och jag har minsann inte pillat på några sladdar eftersom det är det tråkigaste jag vet.

Någon mer än jag som har oknytt som går omkring på nätterna och drar ut sladdar och ställer till oreda …?!