För några år sedan så var jag och min dotter på en fotbollscup för barn födda -96 en helg. Hon skulle spela tre matcher på lördagen och eftersom det var en något längre paus mellan match två och tre så passade jag på att gå iväg med henne för att köpa lunch. Vi begav oss alltså till ståndet som sålde hamburgare, korv med bröd och dylikt.

Nu var vi ju inte de enda som passade på att köpa något ätbart mellan matcherna denna dag. Kön ringlade sig hyfsat halvlång och jag gled in med min dotter i slutet av den. Ungefär samtidigt så kom det en klunga människor i samma ärende från andra hållet. Det var två tränare (förstod jag senare) och en liten flock fotbollstjejer.

Jag gjorde avvägningen att min dotter och jag kom först till köslutet så vi ställde oss där. Med den följden att de andra fick stå efter oss.

Då blir jag plötsligt pickad i ryggen av en av tränarna och när jag vänder mig om säger hon:

- Kön slutar där! och så pekar hon bakåt.

Jag blir helt förvirrad på äkta asperger-manér och undrar varför i hela världen hon kunde känna en sådan lust att berätta det för mig?! Jag förstod inte vad hon ville med att påstå en sådan självklarhet, hur svarar man på det, liksom? Men jag tänkte att den där artigheten måste ju besvaras på något sätt så jag sa:

-Javisst … och den börjar där … sa jag och pekar lite löst framåt.

Hon blev helt tyst och bara glodde på mig. Återigen visst jag inte hur hon borde bemötas så jag vände mig till slut om och pratade med min dotter igen.

Då hör jag hur hon högt och tydligt – så att jag verkligen ska höra – säger till den andra tränaren:

- Jaja, det spelar ingen roll, vi kommer nog fram i alla fall, till slut.

I det ögonblicket kunde man i stort sett höra hur det då klickade till i mitt huvud: Jaha!!! Hon tyckte att jag trängde mig före! Men varför sa hon inte det då?!?

Det kändes som om det var helt fel läge i hela situationen (jag ville inte fövärra något) att vända mig om för att säga:

- Oj, var ni före, då ställer vi oss efter er.

Så jag gjorde ingenting. Jag lade dock noggrant in upplevelsen i min erfarenhetsbank och hoppas att jag nästa gång kanske kan svara aningen vettigare …

 

Bea

18 juni 2010 15:28

HAHAHAHAHAHA! Skitkul ju. Fast lite genant kanske...
Jo, jag semestrar mycket riktigt på annat håll. Fast uppenbarligen illa dolt... ;)

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Xecute

18 juni 2010 21:35

Äsch, du var säkert först! Det var ju den bedömningen du gjorde, inte att du medvetet trängde dig. Alltså var det de som hade fel. Alltså var det ju råååguuuld att du svarade som du gjorde! LOL!

http://xecute.bloggplatsen.se

 

Malin

20 juni 2010 11:27

Klockrent svar på en konstig kommentar.

http://www.mally.bloggagratis.se

 

Vivi

21 juni 2010 09:30

Jag tyckte din kommentar var lysande! Just för att den var så självklar för man säger faktiskt inte som hon gjorde om man kommer fram samtidigt...

Jag vet inte hur mycket jag kan avslöja, men jag får nog lite bilder sedan och jag kommer definitivt publicera ngn av dem ;)

http://www.missvivis.se

 

Katarina

21 juni 2010 09:47

Jag säger som Malin, genuint perfekt svar på en störig kommentar..........

http://endastgossar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...