I lördags var det tropisk väder här i Stockholmsområdet där jag bor och jag vaknade till en klarblå himmel med strålande sol och en värme som jag egentligen bara har upplevt utomlands annars. Det kändes som om det var 100 % luftfuktighet och jag som älskar sånt väder blev med ens jätteentusiastisk och energisk. Det finns inget annat att göra än att ligga på stranden och slappa så jag behöver inte ens ha dåligt samvete för att jag inte dammsuger. Toppen!

Jag hade min 8-åriga son hos mig, dottern var på utflykt under några dagar, och jag tänkte vara en sådan där bra mamma som var aktiv och gjorde bra saker med mitt barn. Samla poäng för de griniga dagarna som utan tvekan kommer att komma i höst, liksom.

Jag vispade pannkakssmet, började grädda plättar, mixa smoothie, koka ägg, breda mackor, blanda saft, koka kaffe osv. Jag packade väskan med badkläder, handdukar, kapitelboken om Dalslandsdeckarna till sonen, den uppblåsbara krokodilen, Nintendo DS, inredningsblaska till mig själv – Ja, jag var skitpräktig helt enkelt.

Jag väckte den 8-åriga sonen och trumpetade käckt ut (på det sätt jag själv avskydde när jag var barn):

- Dags att vakna! Nu ska vi till stranden så klä på dig. Vi äter frukost där.

- Men mamma, kan inte jag få stanna hemma och spela Wii istället?

- Nejnej, solen skiner som tusan idag så nu ska vi ut i det härliga vädret och få frisk luft!

- Men mamma, jag har fått jättemycket luft med pappa. Vi har varit ute jättemycket …

Jag ignorerade helt hans lama protester och kände mig som en supermamma som åkte till stranden med mitt barn. Det var ju 23 grader i vattnet, hade jag läst i tidningen.

På stranden åt vi frukost som vi båda två njöt av. Men sedan satte sig min son i skuggan under ett träd iförd sina jeansshorts, en t-shirt och sandaler och spelade på sitt DS.

- Men ska du inte bada?

- Nej.

- Men du kan väl byta till badbyxor i alla fall?

- Nä.

Där satt han sedan. Javisst, vi gick och köpte glass, drack mycket vätska och tryckte i oss lunch också, men han återvände alltid till skuggan och sitt DS under trädet lika troget som Ferdinand gör.

Så kan det också gå. De små är alldeles opålitliga och nyckfulla och helt oberäkneliga. Jag hoppas att han inte får allt för traumatiska minnen av att hans mamma "tvingade" honom till stranden för att ha en bra dag med sol och bad när han var barn ...

 

F

16 augusti 2010 17:54

stackars pojk ;)

http://dagligdags.blogg.se

 

mally

16 augusti 2010 21:47

Det som inte dödar, härdar! Dessutom är nog alla barn så där. de liksom tröttnar. Så är det iaf med "mina" fritidsbarn". I början på våren är de ute varenda ledig sekund. Men nu får man tvinga ut dom och efter bara fem minute rklagar de på att det är varmt

http://www.mally.bloggagratis.se

 

ettenaej

17 augusti 2010 00:07

Å, jag landade från Sardinien på eftermiddagen och kände ingen skillnad typ, fantastiskt... Men jag älskar den fuktiga, härliga värmen.

Sedan vet jag inte om det är så bra att plåga din lilla son sådär...

Bra skrivet igen!

riesling

17 augusti 2010 09:34

Gulle dig, tack! (Har dragit igång en bok hemma nu - du är bland de första som ska få ett signerat ex. som tack för din ständiga positiva syn på mitt skrivande!)

Sardinien - jo, jag tackar!! En del har det på andra sätt än andra ...

Hur har du det? Med allt? Du har min mailadress?

 

sus

17 augusti 2010 19:59

kikade förbi här :) Stannade och läste runt lite :)

http://dusisus

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.   Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...

  Jag har en dotter hemma som blir 16 år i maj. Tonåringar kan vara väldigt upptagna av sig och sitt och ha ett väldigt ensidigt och enkelspårigt och kortsiktigt perspektiv. Hemma hos mig är det jag och mina två barn som bor och eftersom jag är h...

  Under min säng har jag två stycken förvaringslådor. Ni vet såna där vita IKEA-lådor i plast som sväljer en hel del? Jag har mina skor i de lådorna under min säng.   Nu har jag under några nätter blivit störd av ljudliga viskningar från de där...

  Jag kan egentligen bara skicka den här som repris just idag. Fortfarande lika aktuell och sann.   Med risk att låta som en sur bittersugga utan någon slags glädje I livet så måste jag ändå få lov att trumpeta ut: Vad ÄR det som är så speciell...

  Det kan inte bara vara jag som har en tonåring vars rum ser ut som om jag stiger in i ett hem av en Horrible Hoarder ...??   Min 16-åriga dotters rum ser inte ut att höra hemma i min lägenhet. Det ser ut som om det bor någon därinne som aldri...