Jag hade en diskussion under helgen med en kompis till mig. Hon var lite irriterad på att hennes liv inte var bättre och så skyllde hon det mesta på att hennes uppväxt var som den var.
Jag försökte förklara för henne att det är hennes egen förbannade skyldighet gentemot sig själv att ta ansvar över sitt liv och göra det till något som hon vill! Det går inte att gnälla på andra och skylla ifrån sig när det inte blir som man vill. Alla är sin egen lyckas smed. Och nä, det är då verkligen inte lätt alla gånger, alla situationer, alla dagar, alla uppväxter. Men man är skyldig sig själv att alltid göra sitt bästa gentemot sig själv!
Så började jag tänka: Att vara förälder är inget som ska tas lätt på. Det är ett jäkla ansvar! Man har ansvar för nya människor och deras väl och ve. Allt du säger och gör påverkar din avkomma/de barn som bor och växer upp med dig.
Det gamla kloka talesättet: ”Dina barn gör som du gör, inte som du säger” är så sant så jag baxnar emellanåt. Precis så är det! Du kan tycka vad du vill om det, men så är det. Barn tar för givet att det som händer i deras omgivning är så som det är och så som världen ser ut. Att det är så man ska vara. Att det är så man gör. Alltså tar de efter. Det är ett sätt för dem att överleva.
Men!
Som vuxen så ska du inte helt fegt skylla på din uppväxt eller dina föräldrar för att det inte går bättre för dig, du ska ta ansvar för ditt eget liv. Det är din förbannade skyldighet!
Jag har haft en uppväxt som påminner om många andras, tror jag. Den har inte varit dålig på något sätt, men den var ändå inte lätt eller rolig. Jag har aspergers syndrom, men det visste vi inget om medan jag växte upp, mina föräldrar tyckte bara att jag till stor del var knökig. Dessutom hade jag en lillasyster som föddes tre år efter mig men som var jättesjuk redan från början. Hon hade bl.a en muskelsjukdom som gjorde att hon hade det riktigt besvärligt i livet. Hon dog vid 33 års ålder. Hela uppväxten var det ett väldigt fokus kring henne och hennes problem och jag som var ganska medgörlig fick klara mig rätt bra själv. Jag gjorde det ju galant och utan att klaga. Fast mina föräldrar tyckte att jag skulle sluta vara så knölig!
Mina föräldrar har konstant gett mig dåligt samvete i mitt liv. Jag som är helt frisk och kan springa, jag borde inte klaga på någonting. Jag borde tänka på min lillasyster och ta större hänsyn. Jag fick inte göra för roliga saker eftersom hon inte kunde det. Åka skidor, gå på gymnastik, rida …
När jag vuxit upp och flyttat hemifrån och tyckte att livet äntligen började så fortsatte jag att bli bombarderad av dåligt samvete. Jag borde tänka på att komma hem oftare, hjälpa till mer, vara mer hänsynsfull och all sån där smörja, men jag var egentligen bara glad och lycklig att ha blivit fri, vuxen och klara mig själv. Fast det var svårt med det ständiga dåliga samvetet som tog udden av allt bra som kom i min väg.
Jag fick rådet av en psykolog en gång: Din uppgift är att fylla ditt liv med innehåll, andras liv får de ägna sig åt själva. Det rådet gjorde att jag efter att bearbetat det ett tag och inkorporerat det i mitt liv och tänkande att mina föräldrars ständiga sätt att ge mig dåligt samvete inte funkar längre. De får ta mig tusicken ta ansvar för sina egna liv! Jag har mitt och dessutom ett jätteansvar för mina barns. Jag varken hinner eller har energi att fylla deras liv med innehåll.
Det är ett tveeggat svärd, det där. Både att man blir formad av sin uppväxt och sina föräldrar (ja, och andra vuxna i sin omgivning) och att man bör vara förmögen att ta ansvar för sitt eget liv i vuxen ålder.
Det kräver både mod, tålamod, insikt och kunskap för att gå en annan väg i vuxen ålder än den som man är fostrad/kuvad till. Människor som klarar det mot alla odds och utan hjälp kallas maskrosbarn, men det är ack så viktigt att lära våra barn en sådan sak! Att lära dem att stå på egna ben och fatta egna beslut. Så att de klarar av att leva sin egna liv och fyller sina egna liv med innehåll!
Att ge dåligt samvete är tärande, förminskande och inte det minsta uppbyggligt …
bwow@bloggplatsen.se
20 december 2010 14:41
nja håller väl inte med riktigt asså...:/ visst man fyller sitt liv själv med händelser och saker osv osv.. och jag tycker visst att man kan skylla på om man har haft en TUFF uppväxt med sina föräldrar.. dom ska vara förebilder.. min pappa var alkolist hela min uppväxt.... hade han INTE varit det så hade jag antagligen inte blivit beroende av det själv.. så jag skyller helt ärligt allt på honom! nu är jag frisk och min pappa kommer inte i närheten av mitt liv. ha det bra:)
riesling
20 december 2010 15:15
Jag var inne och tittade på din blogg för att förstå vem du är.
Jag är jätteledsen för din skull att du har varit tvungen att växa upp med en pappa som är alkoholist! Du måste vara stark som har klarat dig så bra som du verkar ha gjort!
Du är 24 år? Du är inte så himla gammal utan håller på att bli vuxen just nu.
Precis det du skriver är det som jag försöker förklara:
Du har växt upp med en alkoholoserad pappa så du har själv börjat dricka.
Du har nu börjat bli vuxen och tar ansvar för dig själv och ditt liv och tar ett medvetet beslut att ta avstånd från din pappa och alkoholen (förstod jag rätt i att du gör det?)
Du fyller nu ditt liv med ditt eget innehåll.
DET är starkt!
Kör hårt, tjejen! Stå på dig!
Ewa
20 december 2010 15:25
Jag håller med! *studsar upp och ner* Jag kan skylla på mina päron för en massa sjukdomar (och det gör jag!), men ansvaret för att mitt liv ändå blir så bra som möjligt är mitt och endast mitt.
Om man är medveten om att ens förälder är alkoholist, så är väl det en dj-t bra anledning att undvika alkohol helt från start i stället för att säga att det är pappas fel att man själv är alkoholist.
http://www.fundringar.bloggplatsen.se
riesling
20 december 2010 15:40
Härligt att du förstod vad jag menar och dubbelhärligt att du dessutom håller med!!
Jag håller med dig i din andra åsikt om den alkoholoserade föräldern; Se det dåliga exemplet famför dina ögon och gör bättre! Men det är å andra sidan just det jag menar: I och med att ett barn växer upp med en alkoholiserad förälder så är det så livet är för just det barnet. Som barn är man i händerna på och direkt beroendeställning till sina föräldrar. Det är meningen att man ska ha dem som råmodeller för hur livet fungerar och även om man inser att ens pappa är alkoholist så är det väldigt svårt att ta sig ur ett sådant beteende om ingen finns som kan visa HUR man gör. De där maskrosbarnen är inte många, alltså ...
Det minsta man kan begära är att personen som vuxen använder sitt sunda förnuft och vänder åt ett gott håll med positivt innehåll för livet.
Det är de vuxna som gnäller som jag har extremt liten förståelse för!
Ivory
20 december 2010 17:05
Jag har haft en sjuhelvete uppväxt och det skyller jag faktiskt mina föräldrar på! Bad jag om att födas eller?
Det har vart polisen rättegånger bup sos u name it... PGA mina föräldrar!!
Jag går emot dig och ditt skitsnack din hjärnskrynklare satt i huvudet på dig.. Visst det är din blogg men jag tycker inte att du kan skriva om att vi inte kan skylla våra föräldrar! Bad jag om att födas till en värld då mina föräldrar redan hade skakigt och mamma råkade bli gravid? Och av fakta vet jag att pappa blev förbannad och ville hon skulle göra abort. Nej vi väljer inte våra föräldrar och jo vi kan skylla på dom.. När vi blir vuxna kommer vi handla precis som dom, och jag skulle aldrig vilja sätta ut en barn som jag fått växa upp.. Jag är bara 16 men jag växte upp redan när jag var liten då jag fick laga mat till mig själv för att få mat då mamma var knäckt efter skiljsmässan och pappa.. Jaa jag vet inte vad han gjorde...
Jag fick mina gener från mina föräldrar, mina tyckelser från av vad de tycker även om jag utvecklar egna... Ge fan bara att skriva strunt och ge fan att tycka synd om mig eller mina ''stackars'' föräldrar jag skyller på...
riesling
20 december 2010 17:37
Jo, jag tycker synd om dig!! Men inte dina föräldrar. Det ÄR inte bra för barn att ha jobbiga uppväxter!! Det är inget som de ber om. De är bara barn. Precis som du.
Men det är det jag menar.
Nu när du växer upp och blir en vuxen och förhoppningsvis tänkande och självständig individ så kan du ju välja själv att inte ha det dåligt PÅ GRUND AV dina föräldrar. Skyll inte på dem för att du inte lyckas Det är bara att bete sig som en latmask! Ta dig för fan samman och gör något bra av ditt liv!! Du kan göra vad du vill av ditt liv. Det är bara du själv som står ivägen för dig.
Du har all rätt i hela världen att vara arg och bitter på dina föräldrar och din uppväxt!! Men för helvete - du verkar ju kunna tänka!! Gör något av ditt liv åt dig själv!!
domlekocken
20 december 2010 19:05
Så underbart att höra dig, för jag hör och jag känner precis som du. Vem är jag om jag inte kan ansvara för mig själv? Det är så mycket i din text som griper mig, så mycket dåligt samvete som funnits där och andra människor som bestämt vad som är okej eller inte, men inte längre. Nu är jag min egen lyckas smed och andra får finna sig i det. Fortsätt skriva det var underbart.
http://www.bloggagratis.se/domlekocken
riesling
20 december 2010 21:09
Tack så jättemycket! *jätteglad*
Visst är det skönt att bli äldre och klokare och kunna fatta sina egna beslut baserade på vad som är bäst för just DIG?!
filozophie
20 december 2010 22:58
Hejsan vännen.
Nja säger jag.
Jag håller med dig att ditt liv blir vad du gör det till men samtidigt finns det vissa beting som vi inte kommer ifrån. Den rena genetiken är en sak vi aldrig kommer från. Vissa människor föds med vissa genetiska förutsättningar än andra... Nej du kan aldrig klandra dina föräldrar för det men ej heller bortse från det. Och självklart är det så att man inte kan skylla det dåliga i sitt liv på sina föräldrar och fortsätta älta i vuxen ålder men beroende på problematiken så kommer dina föräldrars handlande sätta spår i dig som kommer styra hur du handlar och reagerar som vuxen. Detta kommer du inte ifrån. Sedan är det förvisso upp till dig hur dessa reaktioner och hur ditt handlande kommer se ut men det är otroligt svårt att bortse från att detta ändå utgår från dina föräldrar. Men Hakuna Matata, inga bekymmer. Med en positiv attityd är det lättare att hantera det svåra:) Kramen
http://www.filozophie.bloggplatsen.se
riesling
21 december 2010 10:23
Precis, dina gener och ditt sociala arv ger dig vissa givna förutsättningar. De kan vara en förklaring - aldrig en ursäkt!
Det finns ingen anledning för dig att inte plugga om du vill det själv, att inte göra karriär om du vill det själv, att inte vara nykterist om du vill det själv, att inte ha barn eller ha barn som du vill själv osv osv osv BARA för att det var på vissa sätt i din uppväxt. Låt inte din uppväxt trycka ner dig - skapa dina egna förutsättningar!! Var aktiv i ditt eget liv, luta dig inte bakåt och skyll på uppväxten för att du är för lat för att skaffa ett jobb eller vad det nu kan vara.
Tycker i alla fall jag ...
Vikki
21 december 2010 08:14
Amen! Jag använde min uppväxt som en mall för hur man inte gör som förälder. En sak satt kvar från pappa, akta allt, spring inte du kan ramla osv. nu är jag än eftertänksam och analyserande människa, så när jag hörde hur jag lät, slutade jag. Jag har fått stoppa mig många gånger i en halv mening. Pratade om detta med min dotter för ett tag sedan, hon hade aldrig märkt av att varit sådan, och det var ju tur.
Däremot borde jag se framåt för min egen del, men det går bättre nu, förmodligen pga mina mediciner.
http://vickileh.bloggagratis.se
riesling
21 december 2010 10:27
Tack. Precis så. Jag tror stenhårt på människan och är hoppfull kring människan som en tänkande varelse (även om jag vacklar emellanåt ...;-))
Alltså vill jag gärna tro att alla människor kan skapa sin egen omvärld om viljan finns. Ibland lyckas människor alldeles själva. Ibland behövs lite stöd från andra och ibland går det inte alls.
Men alldeles oavsett så är jag ändå övertygad om att den enda som står i vägen för dig och ditt liv bara är du själv ...
Maja
21 december 2010 09:43
Det var verkligen en härlig text att läsa :) Jag är verkligen glad att jag hittat någon som faktiskt tycker som jag!
Jag har nog aldrig tagit ansvar för mitt liv, eftersom att jag ständigt tagit ansvar över andras. Som nioåring tog jag hand om både mamma och två utav mina yngre syskon. Men jag tackar henne för det, trots att det var hennes missbruk som tvingade mig till det. För jag vet faktiskt inte vem jag hade varit om jag inte fått tagit vara på all den kunskap som jag fick då :)
Och ja, pappa är ju som han är, och hans fru är ännu värre. Men jag har valt att inte låta mig påverkas utav ord som dom säger till mig när DOM känner sig otillräckliga, och istället vill få mig att tro att jag är det. Jag glädjs över mitt liv. Även fast det kanske inte alltid är det enklaste :) Jag är ju bara sexton, så jag har allting framför mig. Om jag vill ha det såklart :)
http://majasophia.bloggplatsen.se
riesling
21 december 2010 10:37
Tack!
Vad skönt att vi är minst två, i alla fall. :-)
Du verkar vara vad jag kallar ett maskrosbarn. Du låter dig inte slås ner trots att så himla mycket går rakt emot dig. Du tror på dig själv och ser glaset som halvfullt ...? Även om man såklart har dåliga dagar ...
Med den inställningen du har så kommer du att kunna gå precis så långt du vill själv!
Jag känner för dig och din uppväxt som inte har låtit dig vara det barn du har rätt till få vara, men jag tycker ju att du gör rätt i livet.
Du är skyldig dig själv att ta hand om dig själv och ditt eget liv efter att du har hjälpt din syskon. Och om du gör det så kommer det att gå hur bra som helst för dig med den inställningen som du verkar ha.
Jag ska fortsätta kika in till dig :-) Ta hand om dig!
Sailaway
21 december 2010 13:03
Jag håller med dig!Absolut!
Jag är en av dem som växt upp i en familj med misshandel våld och övergrepp av olika slag.
Bär massor med svåra trauman med mig, men har genom åren arbetat hårt med mig själv, tagit hjälp av psykologer både psykodynamisk och KBT för att lyckas skapa mig de liv jag alltid strävat efter och velat ha men inte förmått nå pga en massa obearbetat baggage.
Idag är jag där, nästan, ångest plågar mig fortfarande emellanåt, men annars är målet så gott som uppnått. Eller ska vi säga delmålen kanske, för jag har större mål än så :)
Kram
http://www.sailaway.bloggplatsen.se
riesling
22 december 2010 09:41
Precis så!
Jag tänker på dig!
Kämpa på, det finns många som slåss med demoner och varje kamp är unik. Bra av dig att ta tag i ditt liv - för mig betyder det att du är värsta vinnaren och bara kan få det bättre!!! Kram
susanna55
21 december 2010 22:40
Bra Riesling, håller med dig till 100%. Det ingår i livet att växa upp, och med det menar jag att det är varje individs skyldighet att lära sig FÖRHÅLLA sig till sina erfarenheter, bra eller dåliga. Att skylla på sin barndom varken löser eller förbättrar något, men som du säger är det en FÖRKLARING till vissa av dom problem man kanske har. Att tackla dom problemen är att utvecklas, vilket är meningen med livet, se dom som erfarenheter istället för krokben, ta hjälp om man behöver, men alltid med inställningen att det är för att man nu har eget ansvar för sitt liv. Livet börjar idag! Från och med nu, är det JAG som väljer hur jag tänker uppleva saker, och hur jag ska handskas med det jag upplever. Upplevelsen är subjektiv. Somliga tycker att deras barndom varit ett helvete, trots att andra i deras sits skulle ha tolkat det som ett bra liv. Andra har verkligen ett helvete bakom sig, men lyckas få rätsida ändå, just för att dom lyckats göra den insikt du skriver om, att nu är det jag själv som bestämmer hur jag vill ha det, och hur jag ska bemöta det svåra. Kul att så många gillar ditt inlägg! Du är så bra...kram!
http://susanna55.bloggplatsen.se
riesling
22 december 2010 09:44
*rodnar*
Tack så mycket!! Vad glad jag blir!! :-)
Bara lille jag
22 december 2010 09:27
You goooo girl! :-)
Instämmer med dig. Man får skit i alla andra och försöka leva det liv man vill ha. Vissa dar går det bättre än andra, men att inte försöka är att slösa bort det.
riesling
22 december 2010 09:47
*ler nöjt*
En till som har fattat vad jag försöker mena. Tack.
Precis så, slösa inte bort ditt liv - det är det enda du har!
riesling
22 december 2010 13:52
*superglad*
Tack så jättemycket!
Jag har precis lärt mig hur jag kan få bilder från min mobil att ”hoppa in i” min dator så nu måste jag visa ett porslin som jag hittade på jobbet.
Det var en dag när jag stod vid kaffeapparaten och väntade på att kaffet skulle ...
