Vi hade personalfest i fredags och det var supertrevligt, god mat, bra stämning och alla mådde bra.

Jag kände mig snygg och het och på gång, ni vet sådär som man kan göra när det för en gångs skull har målats mascara och ögonskugga.

Vi hade fått drinkbiljetter av jobbet som man kunde byta in till öl, cider eller ett glas vin i baren.  Jag gick glatt dit för att byta till mig en flaska cider.

- Vad har ni för cider? frågade jag.

- Det är de som står på översta hyllan i kylen, sa tjejen snällt och pekade bakom sig på kylen som stod där.

Jag såg inte riktigt och kände hur jag lutade mig långsamt framåt medan jag kisade med ögonen.

- Om du inte ser så kan du komma bakom disken här och titta, sa den jättegulliga tjejen.

- Menar du det? undrade jag.

- Javisst, kom hit bakom så du ser ordentligt, sa den rara tjejen som var helsnäll och fin.

- Ja, okej. Jättegärna! Vad snällt, sa jag.

Jag gled bakom disken och kikade in i kylen för att välja en riktigt god cider. Då hör jag – den inte så väldigt söta och rara tjejen längre – igen:

- Ja, min mamma ser inte heller så bra på långt håll …

(Den tjejen ska vara glad att hon fortfarande lever …)