Usch …

För några dagar sedan gjorde jag en sak som jag inte är helt bekväm med. Jag var på date.

(Alltså, jag har börjat dejta. Jättekonstigt …)

Mannen jag träffade för några dagar sedan genomgick en väldigt noggrann, petig och sträng kontroll i mitt huvud. (Han hade det verkligen inte lätt på insidan av mitt huvud.) Jag synade honom kritiskt uppifrån och ner. Och upp igen. Och ner igen …

Han hade bra skor, snygga kvalitetsskor som tyder på medvetenhet utan att vara snobbig. Hans glasögon var okej. Han hade skjorta med stickad tröja utanpå. Skjortan var orange och det är väl en av de färger som gäller i höst så det verkar ju lite grand som om han bryr sig lagom mycket om sitt utseende.

Han pratade gotländska vilket är förbaskat charmigt men hade vissa nästan som nasala ljud för sig så det verkade ju konstigt. Han var lång och smal vilket är en grundförutsättning för att ens komma på fråga men han hade även kvinnligt spensliga handleder. Är han vek …?

Hans kroppsspråk var bra, hans röstläge var bra, han lyssnade uppmärksamt och intresserat. Han hade fina tänder, lite väl buskiga ögonbryn, rakat huvud som var lite väl blankt (kan man avhjälpa sådant?) Han tog mina skämt lite för allvarligt och han fnissade lite för snällt och artigt åt mina skämt. Jag hade hoppats på att han skulle vara lite mer cynisk och hugga tillbaka eftersom jag skämtar rått och obarmhärtig. (Är han lätt att köra över så att han viker ner sig när jag blir påstridig?! Det vore inte bra …)

Han verkade allmänbildad och stabil (skild sedan 4 år efter ett 20 år lång äktenskap …) och hade två döttrar som var 18 och 16 år som bor varannan vecka hos honom. Det var inget konstigt att prata med honom, det blev aldrig pinsamt tyst och tiden rusade.

Han har sedan dess både mejlat och sms:at och tackat och sagt att det var trevligt och att han vill ses igen. Han undrar om vi inte kan träffas och ta ett glas vin.

Hur ska jag göra …